Avtalstvister – särskilt om skadetyper och ansvarsfrihetsgrunder

Kursen behandlar dels grunder för skadeståndsansvar, dels olika skadetyper. Delarna hänger ihop inte minst eftersom olika skadetyper många gånger har skilda ansvarsgrunder. Ett påtagligt exempel är uppdelningen inom köprätten mellan direkt och indirekt skada, där culpa är den huvudsakliga grunden för att indirekta skador skall ersättas, medan ansvaret för direkta skador är strängare. Frågan om en skada alls är ersättningsgill påverkas också av skyldigheten för den skadelidande parten att begränsa sin skada.

Förhållandet mellan olika delar av den kommersiella avtalsrätten har diskuterats under lång tid. Skall det köprättsliga kontrollansvaret (eller force majeure-ansvaret) tillämpas analogt även för andra avtalstyper, eller är i stället kontrollansvaret ett köprättsligt undantag från det gängse culpa-ansvaret? Och är skadeståndsansvaret för advokater, skatterådgivare och andra slags konsulter verkligen baserat på culpa, eller är det – som har angivits i delar av doktrinen – egentligen strikt?

Det är vanligt att parter i avtal avviker från de dispositiva ansvarsgrunderna. Särskilt vanligt torde det vara att ansvar för indirekta skador begränsas till situationer där en part har varit grovt vårdslös eller har handlat uppsåtligt. Bedömningen av om och när sådana ansvarsbegränsningar skall tillämpas visar sig ofta lika svår som viktig.

De angivna frågorna och anknytande frågor behandlas under kursen ur såväl ett materiellt som ett processuellt perspektiv. Bland det senare märks inte minst frågor om åberops- och bevisbörda. Men skadeståndsrättsliga tvister kan även innefatta andra processuella frågor, såsom förhållandet mellan tvistens ansvars- och skadeberäkningsdelar, rättskraftsfrågor och skiljerättsliga problemställningar.